Jerker Virdborg - Skyddsrummet Luxgatan.

Jerker Virdborg är en författare – f 1941 – som skrivit ett antal både novellsamlingar och romaner (och dessutom ett par deckare tillsammans med den överallt närvarande Daniel Sjölin). Jag har läst två av hans böcker tidigare, nämligen novellsamlingen Landhöjning två centimeter per natt (från 2001) och Svart krabba (från 2002). Men nu till Skyddsrummet Luxgatan som kom ut förra året, dvs. 2015.

Det är en novellsamling som i ett drygt 10-tal noveller tillsammans med en längre uppbruten novell, som löper genom hela boken, beskriver tillståndet i vårt land där det råder ett krigstillstånd. Landet förefaller ockuperat och med en okänd främmande makts militär närvarande och dessutom med såväl laglös milis som laglösa förband härjande. Den vanliga människan – dvs. du och jag – förefaller vara inte bara oinformerad om vad som närmare sker utan kanske också bara uppgivet intresserad. Våld och olika övergrepp – även från myndigheterna – tas med det jämnmod som bara finns hos den som redan känner sig besegrad. Och övergiven.

Virdborg skriver om för oss alla välkända miljöer, men den trygghet som vi säkert lite till mans förknippar med sådana är borta. Nu härskar istället otryggheten och osäkerheten. Inte heller den tillit som normalt finns mellan människor finns längre kvar och har ersatts av egoism, självgodhet och förakt för den svagare.

Detta tillstånd beskriver Virdborg på ett suggestivt och nästan förborgat språk. Den egentliga innebörden av vad som sker eller tom själva händelserna i novellerna är oftast ofullbordade och ibland bara antydda, vilket gör att läsaren själv – med sig egen skräck och rädsla i botten – ofta på egen hand får föreställa sig en möjlig början och ett möjligt slut på vad som berättas. Denna hemlighet i novellerna är det upp till läsaren själv att ta fram i ljuset. Om han orkar.

Virdborg återger alltså i boken en närmast total osäkerhet hos den enskilde medborgaren om vad som har skett, vad som nu sker och vad som kommer att ske. Denna, skall vi då kalla det hemlighet, finns i nästan varje novell och är förstås ett starkt tema i samlingen som helhet. Det som för mig stannar kvar efter läsningen är en känsla av diffust men ändå ständigt närvarande hot som hänger över landet och oss alla. Det är fanimig kusligt att läsa. Jag behöver väl inte säga att ordet fred inte nämns en enda gång.

Som läsare måste man ha öron och ögon öppna för att riktigt se och förstå vad som sker. I en bisats nämns t.ex. att Rosenbad har bränts ner. Det är denna och många andra liknande mer eller mindre antydda händelser som gör boken så skrämmande stark. Skyddsrummet Luxgatan är ingen bok för snabbläsning på tunnelbanan.

Jag ger Skyddsrummet Luxgatan fyra stars av fem i betyg. Och vill – för den med starka nerver – särskilt rekommendera novellen Värtavägen ner till läsning.