Michel Houellebecq - Underkastelse.

Michel Houellebecq är en fransk författare som hittills skrivit sex romaner, samtliga utgivna på svenska. Jag kände honom till namnet och - lite skämmigt förstås – till hans något udda utseende men hade inte läst en rad av honom. Förrän nu Underkastelse.

Mr H.

I boken följer vi den något bedagade intelligente litteraturprofessorn vars främsta intresse tycks vara att lägra unga studentskor. Trött och desillusionerad ser han hur den unga kvinna han trots allt tycks älska försvinna bort ur hans liv. Tiden han lever i är Frankrike några decennier framåt räknat från i dag och där – efter sedvanligt politiskt kannstöperi – landet efter demokratiska val får sin (första) muslimska president. Landet befann sig innan dess på inbördeskrigets rand, men professorn noterar väl detta till en början närmast förstrött liksom vad valet betyder för hans och andra medborgares vardag och desslikes hans egen situation på universitetet. Han tror sig, som många andra desillusionerade och lätt apatiska intellektuella både i dag och i den tid romanen utspelar sig, vara skyddad från allt för kraftiga omvändelser rent personligen. Men han misstar sig.

Den nya tiden tränger sig på, vilket märks på olika plan – allt från att de unga studentskorna börjar uppträdda iklädda burka eller liknande plagg (professorn noterar med lätt bestörtning att han plötsligt inte längre kan se deras vackra ben) till att hans universitet stänger tillfälligt och de lärare som inte vill konvertera till islam erbjuds att sluta på förmånliga villkor. Lätt vilsen och inte helt övertygad om att han gör rätt, väljer vår hjälte att sluta vid – som det nu heter - det Islamiska Universitetet Sorbonne. Men han för under tiden både före och efter detta beslut ingående och intelligenta samtal med både personer som tycker att han gjorde rätt val och de som tycker motsatsen. (Inte minst pratar han med en gammal nu avskedad spion som bl.a. hävdar följande om min egen ungdoms hjältar: ”... de sista sextioåttorna, dessa döende progressiva mumier som torkat ut rent sociologiskt ...”). Nåja.

Vår professor söker också tröst och vägledning på annat håll, bl.a. i det kloster han fann lugn och ro då han avslutade sin tydligen ganska så remarkabla och fortfarande viktiga doktorsavhandling. Han stirrar sökande på en av de många sk Svarta Madonnor som finns lite varstans. Inget hjälper. Han får helt enkelt böra tänka själv: ”... även om jag inte hade högre ambitioner än att få syssla lite med böcker och gå och lägga mig vid fyratiden på eftermiddagen med en limpa cigaretter och en flaska sprit, men jag var också tvungen att erkänna att det var en rytm som skulle leda mig i döden, och det tämligen snabbt, en ensam och olycklig död, och ville jag verkligen dö snabbt, ensam och olycklig? Definitivt kanske inte.” Definitivt kanske inte.

Hjälplös. 

Han bestämmer sig för att leva under och med de nya förutsättningar som nu gäller. Han vill ha någon form av kollegialt och intellektuellt utbyte. Han vill ligga med kvinnor. Kanske ingå äktenskap. Och varför då inte månggifte? Men är han övertygad muslim? Definitivt kanske inte.

Han vill helt enkelt leva.

Han underkastar sig. Han bestämmer sig alltså för att leva under den nya politiska, religiösa och intellektuella makten och har därmed gett upp den fria intellektuella människans behov av ett eget sökande efter kunskap, liv och mening; gett gamla värden på båten och skaffat sig nya. Tror jag Houellebecq vill berätta för oss. Men är då denna underkastelse generell - dvs. kan den hända när som helst, var som helst under vilka yttre och inte förutsättningar som helst – eller är den knuten till den situation han beskriver med ett muslimskt maktövertagande. Jag tror, men är förstås inte säker, han menar det sista. Men jag tror hur som helst att han vill varna oss.

Stilla flyter Don, som bekant. Liksom för den delen Höje å. Stilla kan också ett maktövertagande av religiösa och andra eliter flyta in om inte vi – folket, dvs. från vilka all makt egentligen skall utgå - passar oss. Helt plötsligt kan vi börja se grannen uppträda i Mao-keps eller kanske den egna hustrun visa upp sig i burka eller kanske tonårsdottern vara en nygift tredje hustru till en gammal fet muslim. Helt plötsligt kan vi då börja förstå att det hänt något i samtiden som vi kanske sett men inte riktigt velat ta till oss. Kanske rentav skrattat åt. Håll därför ögon, öron och hjärnan vidöppna för både synliga och mindre synliga trender i samtiden. Diskutera med alla och envar de tecken i skyn du och andra ser. Annars står du kanske en gång med ryggen mot muren och stirrar in i de gevärspipor som är riktade mot ditt hjärta. Och då är allt plötsligt alldeles för sent.

Jag gav Underkastelse, denna viktiga dystopi, som förresten gavs ut i Frankrike samma ödesdigra dag som övergreppet mot bl.a. Charlie Hebdo skedde, fem stars av fem i betyg. Och Houellebecq har i mig funnit en ny läsare.