Klas Östergren - Samlade noveller.

Klas Östergren, den flitige, fyller i februari 2016 60 år, vilket jag tror överraskar inte bara mig utan också honom själv. Därmed har han ju bara 15 år kvar till den av den fd Reinfeldt påbjudna nya pensionsåldern, vilket ju får anses vara bra för Östergrens läsare. Givet således att han har sina hjärnceller intakta liksom sin skapande förmåga och dessutom nya färgband till sin Facit Privat. Men varför skulle han inte ha det? Själv får jag kanske se fram mot att någon yngre medmänniska sitter på min sängkant på demensboendet Ljusa Hoppet och läser hans sista bok för mig. Den som måste sluta med orden ”Frid broder. Gläd dig. Snart ska du omfamnas av det stora mörkret. Du har inget att dö för, men har haft en hel del att leva för. Du som jag” lägger han kanske till ”och alla andra vettiga människor”. Så sant, hinner jag tänka, innan proppen går. Till min läslampa, alltså.

Flitig påstod jag att han är. Och det är sant. Hans bibliografi, om man räknar in också en handfull samlingsutgåvor, omfattar ca 30 verk. Han har skrivit ett antal filmmanus. Han har översatt bl.a. Ibsen och JD Salinger. För allt detta, och säkert mer därtill, är han prisbemängd som få och har också vederfarits den största äran en svensk författare kan få – och då tänker jag inte på att få vara värd för pratprogrammet Sommar … - nämligen att sitta på en av stolarna i Svenska Akademien. Inte illa pinkat om ni frågar mig.

Strax före jul kom han ut med sin senaste bok – Samlade noveller. En tegelsten på 680 sidor. Här har förlaget ställt samman, som det står på baksidans text, ”allt vad Klas Östergren skrivit i det kortare formatet”. För den trogne Östergrenläsaren – och dit får man, bäste ev. läsare av denna text, räkna er okände bokbloggare – känns mycket igen och det hjälper inte mig att förlaget har blandat gammal och nytt och att allt detta då är ”uppställt i en ny ordning, som förhoppningsvis kommer att få även den inbitne Östergrenläsaren att se oväntade förbindelser mellan texterna”. Så kan man ju säkert hoppas, även om det inte direkt gällde mig. Men det är en under alla förhållande sann njutning att ha dessa texter samlade och tillgängliga för läsning närhelst andan faller på. Och detta oavsett om man är inbiten eller ännu obiten Östergrenläsare. Så är det.

Men är allt bra då? Ja. Och nej. På de här knappa 680 sidorna finns det förstås longörer, märkligt vore det ju annars. Men den författare som kan skriva rader som t.ex. ”Såvitt bekant är det bara två personer som tagit del av detta drama i sin helhet. Den ene är, allt sedan dess, föremål för sluten psykiatrisk vård. Den andra är jag” eller … nej, det blir bara löjligt att delge er, mina okända ev. läsare, en massa citat. Men boken är ovärderlig i många avseenden – t.ex. om man vill lära känna kvinnorna i Paris, eller veta nåt om vädret i Skåne eller när det ibland, fast bara sällan förstås, kan passa med ett glas sodavatten.

Köp och läs, är mitt råd. Nu begick jag ju alla heta älskares vanliga misstag – att vilja ha allt genast – och plöjde boken i ett svep från första sidan till sista. Ett annat sätt att närma sig boken är förstås att beta av den styckevis. Då varar den inte bara längre. Säkert kan ni också, särskilt om ni inte redan är en Östergrenälskare, hitta en och annan egen pärla att grunna på i efterhand. Sådana som jag och säkert andra med mig kanske bara svirrar förbi i vårt övermod. Vi kan ju redan allt, tror vi.

Men hur ni än gör, så kommer ni ju hursomhelst alltid till sista sidan. Och då menar jag bakre omslaget. Det främre är ett porträtt på författaren av Stig Claesson. Det bakre är denna oljemålnings bakstycke. Det betyder, menar jag, att ni - om ni så vill - för er egen blick kan ersätta porträttet med er alldeles egen bild av den bästa novellen i boken. Slut ögonen och måla i era egna färger och på ert eget sätt upp berättelsen Med stövlarna på eller Nytt ljus genom gamla gluggar eller Giganternas brunn eller Ge mig lite sodavatten eller …. eller varför inte hela djävla boken? Text kombinerad med en sådan inre bild ger läsningen en alldeles egen dimension. Vet jag.

Nu har jag på senaste tiden läst eller ibland läst om en hel del av Östergren, förutom Samlade noveller. Jag tänker då på Twist, Den sista cigaretten, Gentlemen och Gangsters. Den som vill, och orkar, kan läsa mina kommentarer till dessa böcker genom att klicka på länken nedan:

Twist: http://kennethbokhallaren.blogspot.se/2015/04/klas-ostergren-twist.html

Den sista cigaretten: http://kennethbokhallaren.blogspot.se/2015/03/klas-ostergren-den-sista-cigaretten.html

Gentlemen och Gangsters:http://kennethbokhallaren.blogspot.se/2014/11/klas-ostergren-gentlemen.html

Men Samlade noveller, vad tyckte jag själv om den boken då? Ja, mitt betyg får bli det vanliga när jag läst något av Östergren – fem stars av fem. Det kan inte hjälpas. ;)