Jag har skrivit om tidskriftenRespons här förut, men upprepar mig gärna om just den.
Det är alltså en recensionstidskrift för humaniora och
samhällsvetenskap, som i år går in på sitt fjärde år och den
vänder sig i första hand till oss som tycker att dagstidningarnas
bevakning av facklitteraturen kunde vara bättre (och då uttrycker
jag mig som många förstår milt). Anslaget i tidningens är brett,
redaktionen mångkunnig och dess redaktionsråd imponerande. Nu skall
tidningen – läser jag i ledaren för 2014 års sista nummer –
ytterligare förstärkas. Förhoppningarna för kommande nummer och
år blir därför stora.
Anslaget i tidningen är alltså brett och
mångskiftande, men jag begränsar mig här till att försöka
återberätta vad som skrivs om en ny litteraturhistoria på svenska
– Fritänkarna – Alternativ svensk
litteraturhistoria av Torbjörn
Säfve. Samma recensent
skriver också om boken Under tidens yta –
En annorlunda svensk poesihistoria av Jonas
Ellerström. Jag lägger här Ellerströms bok åt sidan.
Poesihistoria är inte riktigt min påse. Även annat kul och
spännande får den intresserade grotta ner sig i själv. Den som
vill läsa vad tidningens recensenter skriver om t.ex. En sommar
med Montaigne, Hype – bestseller and literary culture, När
bara den bästa TV:n var god nog åt barnen, Partiledaren som klev in
i kylan, Minnet och elden – en politisk memoar med
samtida synpunkter (Pierre Schoris memoarer) och inte minst The
Madwoman in the Attic (en klassiker som tidningen menar
fortfarande är ”obligatorisk läsning för den som vill förstå
den feministiska litteraturvetenskapens utveckling” får helt
enkelt börja prenumerera eller åtminstone masa sig i väg till
närmaste bibliotek. Där sådana fortfarande finns.
Författaren.
Men Torbjörn Säfve alltså. Honom har jag läst och
jag kommer särskilt ihåg ”I Goyas tecken”. Men när jag nu
tänkte ta fram den, så är den puts väck. Antagligen har den
försvunnit i någon av den skiften av liv och böcker som inträffat
genom åren. Och inte alla har varit så frid- och rofyllda som jag
läst i olika spalter att de skall vara. Om man är mogen och vuxen,
vill säga. Det är väl antagligen där det har brustit. (Men den
kan ju också – hemska tanke – vara felsorterad i mitt
bibliotek).
Men nu till Fritänkarna.
Recensent är Ingemar
Algulin, professor emeritus vid Stockholms universitet. Han är
entusiastisk och berömmande. Säfves bok börjar 1543 med
utgivningen av Gustav Vasas bibel och slutar 2012. I motsats till de
flesta andra litteraturhistorier är den inte epokindelad (som i
t.ex. renässans, 40-tal, 50-tal etc.) utan Säfve kommenterar de
författare han tar upp årtalsvis. Han ger också varje år en
alldeles egen och högst personlig rubrik som t.ex. ”Den vita
gentianans eller den torkade hundskitens år”. År 2010 lämnar han
emellertid helt blankt under rubriker ”Tomhetens år” (sic).
Fördelen med detta sätt att organisera sin litteraturhistoria blir
då att författarna, med det urval Säfve gör, presenteras i sitt
kollegiala och samhälleliga sammanhang. Säfves urval bygger, enligt
Algulin, på författare som är oppositionella mot makten – den
politiska, kyrkliga och intellektuella makten – och får då en
lätt anarkistisk inriktning. Vilket ju bara det känns spännande.
Men det innebär ju också att vissa författare som omnämns i andra
mer traditionella litteraturhistorier här lämnas åt sidan, medan
andra mer okända förmågor lyfts fram. Men de stora elefanterna
finns förstås alltid med.
Algulin avslutar sin recension på följande sätt:
”Fritänkarna är en enastående unik bok, en häpnadsväckande
explosion av voluminös lärdom och mental energi, byggd på en
outsläcklig läsaptit och en otrolig arbetsinsats”.
En mycket läsvärd bok av recensenten.
Kan man annat än att vilja läsa en sådan bok? Nej.
Jag har nu för egen del beställd den på Bokus – 214 riksdaler
för 439 sidors spännande lärdom. Och vacker att se på lär den
också vara.
Säfves bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar